1 april eller rättare sagt havsöringspremiären, vilket är det datumets egentliga namn, en högtidsdag för oss havsöringsfiskare på västkusten, närmar sig med stormsteg.
Vi har en kort havsöringssäsong på 6 månader och 6 månader med fredningstid för öringen, men det är en helt fantastisk fiskesäsong som bjuder på allt från fiske med sjunklina till torrflugefiske, från fiske i dagsljus till totalt bäckmörker på nätterna, och allt det efter det prickiga silvret här på Sveriges finaste kust. Snart springer jag runt på klipporna igen bland friska vindar och spöt i handen redo för att presentera min fluga framför nästa vak, det skall bli så underbart.
Starkt färgade röda prickar, magisk brunöring. |
Videung, enstaka blommor och skott på en del buskar har börjat att visa sig och kämpar tappert mot de sista minusgraderna. I torsdags var jag även ute och fiskade öring då vinterns förrädiska isar försvunnit efter några dagars hårt blåsande vind och regn, jag såg då en stor nattslända flyga över sjön och in bland träden, en hel del stora fjädermygg men dock inga vak. Det var en härlig dag med solsken och fisk, ja det fick jag dessutom, två vackra öringar ville vara med och njuta av det härliga vårvädret.
Tillbaka till havsöringen. Under fredningstiden spenderar jag extra mycket tid vid bindstädet, dels för att jag fiskar mycket annat under den perioden men även för att fylla på mina havsöringsaskar och testa en massa nya idéer och nya mönster som kan fiskas på nya sätt mm. Det är aldrig fel att experimentera, även om det finns "gamla goingar" till mönster som gör ett riktigt bra jobb på kusten. Det är roligt, spännande och framförallt väldigt lärorikt. Öringen slutar aldrig förvåna mig och den ena dagen är aldrig den andra lik och visst finns det dagar då man nästan slitit håret av sig när man undrat vad öringen håller på med, frenetiskt vakande fiskar som vägrar hugga. I själva verket är det nog bara så att man själv som fiskare inte hittat rätta knycken, en trög fiskedag håller jag hårt om hjärtat, det är spännande och en utmaning att försöka klura ut vad man gör för fel och kanske kan man lyckas vid nästa tillfälle.
Öringfisket på kusten är en gåta, ibland är öringen nästan för lättfiskad och finns överallt medans andra gånger är den helt omöjlig och finns ingenstans.
Och som sagt, snart är det dags att bli galen på detta underbara fiske igen! Jag älskar det!
Tänkte påpeka att jag kommer dela med mig utav flugor här på bloggen, det kommer jag börja med i nästa inlägg. Tillsvidare bjuder jag på denna Craft fur flatwing tobis bunden på en Gammakatsu F314 #4.
Mvh, Michael
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar