Havsöringspremiär på Västkusten

Äntligen premiär!

På fredagen, premiärdagen, åkte vi 5 stycken goa gubbar, norr om Göteborg för att spendera helgen i en sommarstuga. På vägen upp bestämde vi oss för att fiska av ett ställe som kan leverera fin fisk. Väl på plats såg jag att det var riktigt lågt vatten och vinden blåste utåt. Inte optimala förhållanden för den platsen men vi gav oss ut för ett försök. Tyvärr utan resultat.

Vi åkte vidare upp till stugan, som hade en fin havsutsikt. Alla packade upp sina saker och vi åt lite och njöt det härliga vårvädret innan vi gav oss iväg igen för fisk.

Jag och Richard F. tog oss till ett ställe vi tyckte såg hett ut på kartan, efter att ha sökt av platsen en stund hitta jag ett stim med fisk i blandad storlek. Jag brände en fin och kom i kontakt med flera öringar men ingen landad. Richard lyckades trixa fram sin första havsöring för säsongen ur stimmet precis innan de försvann. Jag, ja, jag gick tomhänt därifrån.

Richards första havsöring för säsongen!

Vi sökte av området lite mer och hoppades på att stimmet skulle vara kvar någonstans. 
Richards fisk var dock våran sista kontakt där.

Klockan tickar och premiärdagen närmar sig sitt slut. Nästa plats valdes spontant och under de första kasten hade jag följe utav två mindre öringar längs med en bergskant med mycket tång och sten. Jag rörde mig åt det hållet samtidigt som jag fiskade av området och helt plötsligt börja det tokvaka framför mig. En del små vak men det var även ett gäng rejäla virvlar. Jag landar min första öring för säsongen omgående bland vaken men jag hinner landa totalt 3 stycken mindre öringar innan Richard kom bort till mig, vaken hade börjat avta men fisken fanns kvar. 7 stycken till blev det för min del alla av det mindre slaget.

I ett kast, vid sidan av alla vak, hade jag en go dragning i flugan som jag tyvärr missade, surt, det var förmodligen en bra fisk. Richard hade lite svårare med att lura upp fisken där och för honom slutade det med en tappad fisk. Vi nöjde oss där och åkte hem till stugan. Äntligen var säsongen igång och man hade fått känna på lite spöböj.

Nästa dag blev det inte lika mycket fiske men nästan direkt är jag i kontakt med en fin fisk, när ja håller på att lyfta upp flugan för att göra ett nytt kast ser jag hur en öring accelererar mot flugan och flugan försvinner lika fort, jag gjorde ett mothugg men jag kände inte ens fisken. Hur kunde jag missa det hugget? Fisken vände utåt och jag fick ut ett snabbt kast igen 2 meter framför den, öringen vände mot flugan och jag såg hur munnen öppnades och flugan försvann igen, denna gången krokades fisken och den drog iväg direkt. Efter en härlig fight i stark ström kunde jag landade min första godkända havsöring för året hemma på västkusten. (Jag har ju nämligen "tjuvstartat" säsongen lite nere i Skåne med en grann vinteröring på 55cm.) Men nu, hemma på Bästkusten, satt jag med en snäppet kortare, men otroligt vacker och fet våröring på 50cm. Det är dessa blanka urstarka öringar jag tycker om att fiska efter.

En härlig fisk att börja säsongen med.

Vi fiskade några timmar till men fisket var ordentligt trögt, under en invevning för platsbyte tyckte Richard att han kände något misstänktsamt, ett par sekunder senare small det på en öring. På kvällen gick vi ner en kvart och kastade lite från en brygga, jag såg en öring runt måttet komma simmandes och la ett kast på den, jag fick på den men tappa den illa kvickt. Vi nötte på och Richard får på en fisk i samma storlek, förmodligen samma fisk men tyvärr tappa han den. Vi la ut några kast till i hopp om fler öringar men där slutade våran andra dag på havsöringssäsongen.

På söndagen, sista dagen i sommarstugan var vi inte i alls i sommarstugan. Den spenderades kring vikarna i regnet och bland vakande blänkare! Direkt hade jag en fin fisk som tog flugan precis framför fötterna, den sätter full fart utåt och tar med sig flera meter lina, jag kände ett sista knyck i spöt och fisken var borta, segt. En kort stund efter lyckas jag landa en mindre öring, jag söker av området lite mer utan fler känningar.

Tänkte gå upp på ett litet skär och la ut ett långt kast och börja gå med flugan på släp, 3 steg senare smäller det på ordentligt, en riktigt fin fisk går upp i den spegelblanka ytan och rör om, men även denna fisken släpper. Varför är det alltid de bättre fiskarna som kommer loss?!

Ja gick upp på skäret och kasta av platsen och hitta ett mindre stim med fisk men jag tappa en fisk strax under måttet och hade ett stenhårt hugg som jag tyvärr bomma. Jag och Richard gick vidare till samma ställe som där jag fick min fina öring dagen innan och det vaka friskt och det var fina vak alltihop. Richard får på en godkänd fisk ganska fort, som hoppar av.

Denna dagen var det lite högre vatten än de andra dagarna och det var fler och större fisk inne, dock höll de sig långt ut och var väldigt tröga när de väl närma sig. Jag lyckas landa en mindre på en märla och sedan i ett kast en kort stund efter tar det stopp i linan i ett långt utlägg. En fin fisk tog märlan och gav mig en bra fight med en del nervkittlande hopp!

Fisken landades och mättes upp till 55cm! Det var även sista öringen för helgen.

I sällskapet landades 17 öringar och jag stog för 14 av de. En helt okej start på säsongen får man väl ändå säga! Nu är man tillbaka hemma, har fått rapporter om trögt fiske här men skam den som ger sig, nya äventyr väntas!

Skitfiske!

Mvh, Michael