+100cm gädda på fluga!

Nu har ju jag lovat att "nästa inlägg" skall handla om flugor och flugbindning. Jag får bryta det löftet tyvärr, det hände lite kul på fiskefronten som får klämma sig i mellan för tillfället.

Havsöringen är min favoritfisk att fiska efter men många gånger, t ex 6 månader om året, är havsöringen inget alternativ här på västkusten. Från 1 oktober t.o.m 31 mars råder det fiskeförbud efter havsöring, men fiskesäsongen tar ju absolut inte slut där. Snarare så startar en ny säsong med nytt spännande fiske. Jag började leta efter andra alternativ förutom det klassiska regnbågsfisket, vi har ju faktiskt mängder med vatten och vild fisk, ett av de alternativen jag fann var gäddflugfiske. Vilket jag fastnade för ganska omgående. Det är blixtsnabba hugg, stenhårda hugg och bra tyngd hos våra svenska krokodiler. En riktigt grym fisk fler borde testa på fluga!

Såhär brukar de se ut storleksmässigt. Foto: Peter Granstav

Det har blivit ett och annat gäddpass från flytringen i vinter/höstas och några gäddor har faktiskt velat vara med och tugga flugbindningsmaterial men de där lite bättre fiskarna har lyst med sin frånvaro tyvärr. Jag använder oftast flytring när jag fiskar efter gädda i sjöar, det underlättar fisket enormt mycket, känner jag. Är fortfarande rätt så ny inom gäddflugfisket och jag kan säga att det blir bara mer o mer spännande för varje kast.

Jag har dock inget körkort vilket kan göra det lite svårt att få ut ringen till fiskeplatserna men jag och Kim Palmqvist, min gode vän från West Coast Predator Society bestämde oss sent i torsdags kväll för ta oss ut på Sjön tillsammans med båt under fredagen.

Det log fortfarande lite snö på marken.

Så fort vi kom ut på sjön tog vinden oss längre ut. Vi drev med en sådan hastighet att vi fick avbryta fisket där och söka skydd i en lävik. Viken, som log på våran "bucketlist" för dagen, log näst intill helt spegelblank när vi kom fram, vi kände inte av vinden längre och solen värmde upp oss igen. Vi kom in i mitten av viken och jag kände att det var lite för grunt för min setup, en sjunk3 lina och en stor och tung Conehead framför gäddflugan så jag bestämde mig för att ta av "Konan". Flugan fiskade jag hem i rejäl hastighet för att undvika eventuellt bottennapp när vi drev inåt mot grundare vatten, men just då, när jag var påväg att lyfta upp flugan ur vattnet för att rigga om fick jag syn på en stor och guldglittrig fisk som kom i full fart efter flugan strax under ytan. När flugan var nån cm från att bryta ytan stannade fisken till. "H*lvete" tänkte jag bara när jag fick se att det var en fin gädda. Jag gjorde ett litet stopp och flugan sjunk ner ca 1 dm och då gick allt i slowmotion, men ändå så snabbt.

107cm lång, vikt = okänd. Fotograf: Kim Palmqvist

Samma sekund som jag gjorde stoppet såg jag hur fisken tog sats igen och flugan försvann rätt in i gapet. Jag hade en fruktansvärt dål

ig vinkel för att göra mothugg, men jag satte mothugget som tur var. Dock var jag väldigt orolig för att tappa gäddan under hela fighten men med lite hjälp från Kim kunde fisken, som bara krokats lite löst i läppen, säkras vid båten. Gäddan var lång, över metern. Solklart PB och min första gädda över 100cm. Fisken fick simma tillbaka ovägd, då vi enbart fått med oss en våg som tar max 3kg, men längden togs och hon mättes upp till 107cm vilket är ett nytt personbästa för mig på gädda.

Dagen fortsatte med strålande väder och trögt fiske. Vi tog en fikapaus och styrde sedan iväg och gjorde några sista ryck innan vi bestämde oss för att ge upp. Då lyckades jag pilla upp två stycken små gäddor till men där tog det slut, ingen mer fisk, inga mer kontakter. Mitt mål är en +10kg på fluga, lär INTE vara en lätt match att hitta men fiskar man inte får man inget!

Vi syns i naturen!

Mvh, Michael

Havsöringspremiären är snart här!

1 april eller rättare sagt havsöringspremiären, vilket är det datumets egentliga namn, en högtidsdag för oss havsöringsfiskare på västkusten, närmar sig med stormsteg. Vi har en kort havsöringssäsong på 6 månader och 6 månader med fredningstid för öringen, men det är en helt fantastisk fiskesäsong som bjuder på allt från fiske med sjunklina till torrflugefiske, från fiske i dagsljus till totalt bäckmörker på nätterna, och allt det efter det prickiga silvret här på Sveriges finaste kust. Snart springer jag runt på klipporna igen bland friska vindar och spöt i handen redo för att presentera min fluga framför nästa vak, det skall bli så underbart.

Starkt färgade röda prickar, magisk brunöring.

Vi är inne på andra veckan i mars och även fast vintern har varit mild och solen inte åkte på semester till Thailand så har vi fått snö igen. Solen värmer på och man känner verkligen att våren är runt hörnet.


Videung, enstaka blommor och skott på en del buskar har börjat att visa sig och kämpar tappert mot de sista minusgraderna. I torsdags var jag även ute och fiskade öring då vinterns förrädiska isar försvunnit efter några dagars hårt blåsande vind och regn, jag såg då en stor nattslända flyga över sjön och in bland träden, en hel del stora fjädermygg men dock inga vak. Det var en härlig dag med solsken och fisk, ja det fick jag dessutom, två vackra öringar ville vara med och njuta av det härliga vårvädret.

Tillbaka till havsöringen. Under fredningstiden spenderar jag extra mycket tid vid bindstädet, dels för att jag fiskar mycket annat under den perioden men även för att fylla på mina havsöringsaskar och testa en massa nya idéer och nya mönster som kan fiskas på nya sätt mm. Det är aldrig fel att experimentera, även om det finns "gamla goingar" till mönster som gör ett riktigt bra jobb på kusten. Det är roligt, spännande och framförallt väldigt lärorikt. Öringen slutar aldrig förvåna mig och den ena dagen är aldrig den andra lik och visst finns det dagar då man nästan slitit håret av sig när man undrat vad öringen håller på med, frenetiskt vakande fiskar som vägrar hugga. I själva verket är det nog bara så att man själv som fiskare inte hittat rätta knycken, en trög fiskedag håller jag hårt om hjärtat, det är spännande och en utmaning att försöka klura ut vad man gör för fel och kanske kan man lyckas vid nästa tillfälle.
Öringfisket på kusten är en gåta, ibland är öringen nästan för lättfiskad och finns överallt medans andra gånger är den helt omöjlig och finns ingenstans.

Och som sagt, snart är det dags att bli galen på detta underbara fiske igen! Jag älskar det!

Tänkte påpeka att jag kommer dela med mig utav flugor här på bloggen, det kommer jag börja med i nästa inlägg. Tillsvidare bjuder jag på denna Craft fur flatwing tobis bunden på en Gammakatsu F314 #4.

Mvh, Michael

Glädje, Sorg & Öring

En av sjöns vackra Vulgator tar det lungt i solskenet.

Vi kom iväg till sjön runt kl. 16, Jag, Sebastian "SeaBass" och Richard F. och precis då hade vi "turen" att stöta på regn, inte mycket alls, lite duggregn bara, men häromkring kan några få regndroppar bli till rena monsunen.

Vi alla höll tummarna när vi gick stigen ut mot sjön och hoppades på att regnet skulle hålla sig borta denna eftermiddag/kväll. Då hade vi tur däremot, dropparna slutade falla från skyn
och jag såg direkt ett 50 tal dagsländor som dansade i ovanför träden intill sjön och allt kändes bra.

Färdigriggade gick vi ner till vår underbara öringpärla och spanade efter vak.
I ögonvrån fick jag syn på något som störde den lugna ytan knappt 1 meter från land. Jag ber SeaBass hålla koll ditåt öringen vakat ifall den visar sig igen medans jag försiktigt smög bort i skogen. När jag började närma mig vattnet hade fisken slutat vaka, hade jag, trots att jag smög som en ninja, lyckats skrämma den?

Ett par minuter senare vakar den på samma plats och lämnar en långt ihållande virvel på ytan. Det är ofta ett bra tecken på att det är en fin fisk.
Jag var snabb på att få ut min nybundna vulgata till fisken som bara några sekunder senare går upp och tar flugan utan att tveka. När jag gjort mothugg och krokat öringen drar den en hetsig rusning ut mot djupet med hoppet om att bli fri och efter en stunds bråkande med fisken låg den tillslut säkrad i håven för att krokas av och fotas snabbt innan den fick friheten åter.

En riktigt stark & vacker "vulgataöring"!

Richard fiskar på igen och direkt drog han på en öring på torrflugan. En fisk av den mindre sorten som vi fått många av tidigare, vi vill åt dom stora men "en öring är en öring och en torrflugefångad öring är så mycket bättre!" 

Vi går vidare och på nästa plats går jag ner mot vattnet för att kasta på en fisk längre bort när jag ser ytterligare en fin öring vaka nära land, denna var dock utav bättre kaliber än den jag precis landat.
På grund utav fiskens position hamnade jag inte på världens lättaste plats att kasta ifrån men fick ut flugan mot den vakande fisken direkt med lite tur.
Det tog inte många sekunder, "splaschplasboom", mothugg, och fisken vände sig i ytan några gånger och tryckte sedan neråt utav bara helv...,
"PANG" sa det bara så flög fluglina och tafs tillbaka, tyvärr utan fluga..

Mitt glädjerop från den förra öringen hördes nog långt, men ja, nu var det tyvärr andra bullar och det hördes förmodligen till grannlandet Danmark! Jag skakade, adrenalinet pumpade som bara den och jag kände mig bokstavligt talat tom. Hände detta precis? Var det en så pass fin öring som tagit min fluga och sedan TAGIT min fluga?!
Tomheten fylldes dock igen utav glädjen från första fisken, varför förstöra en bra dag, tappat fisk har man gjort förr och sen är det ju dessutom som man brukar säga "gött att bara vara ute".

Ephemera Vulgata reflektioner i öringsjön.

Några minuter passera och en till öring av bra storlek börja vaka längre ut, ibland var den väldigt nära land men den ville helt enkelt inte ha mina flugor trots ca 1h fiskande.

Jag bytte fluga från en vulgata dun till en cdc spent spinner och fisken vaka inom kastavstånd när jag skulle lägga ut första kastet med spinner imitationen. Jag visste hur fisken skulle röra sig efter all den tiden jag spenderat med den fisken så jag la ut flugan framför vaket och den går upp omedelbart, spöt gungade bra när öringen kämpade men tyvärr tappade jag den fisken med.
I samma stund kom regnet med ett kort uppehåll, då när vaken avtagit helt, sista Vulgatan lämnat ytan lyckas jag lura en liten öring som dessutom var den sista jag såg vaka. Regnet fortsatte och fortsatte så vi bestämde oss för att vi var nöjda där och begav oss hemåt och mot värmen.

P.S

Film när jag återutsätter öringen finns på min Facebooksida: Flajfishing

Mvh, Michael