Glädje, Sorg & Öring

En av sjöns vackra Vulgator tar det lungt i solskenet.

Vi kom iväg till sjön runt kl. 16, Jag, Sebastian "SeaBass" och Richard F. och precis då hade vi "turen" att stöta på regn, inte mycket alls, lite duggregn bara, men häromkring kan några få regndroppar bli till rena monsunen.

Vi alla höll tummarna när vi gick stigen ut mot sjön och hoppades på att regnet skulle hålla sig borta denna eftermiddag/kväll. Då hade vi tur däremot, dropparna slutade falla från skyn
och jag såg direkt ett 50 tal dagsländor som dansade i ovanför träden intill sjön och allt kändes bra.

Färdigriggade gick vi ner till vår underbara öringpärla och spanade efter vak.
I ögonvrån fick jag syn på något som störde den lugna ytan knappt 1 meter från land. Jag ber SeaBass hålla koll ditåt öringen vakat ifall den visar sig igen medans jag försiktigt smög bort i skogen. När jag började närma mig vattnet hade fisken slutat vaka, hade jag, trots att jag smög som en ninja, lyckats skrämma den?

Ett par minuter senare vakar den på samma plats och lämnar en långt ihållande virvel på ytan. Det är ofta ett bra tecken på att det är en fin fisk.
Jag var snabb på att få ut min nybundna vulgata till fisken som bara några sekunder senare går upp och tar flugan utan att tveka. När jag gjort mothugg och krokat öringen drar den en hetsig rusning ut mot djupet med hoppet om att bli fri och efter en stunds bråkande med fisken låg den tillslut säkrad i håven för att krokas av och fotas snabbt innan den fick friheten åter.

En riktigt stark & vacker "vulgataöring"!

Richard fiskar på igen och direkt drog han på en öring på torrflugan. En fisk av den mindre sorten som vi fått många av tidigare, vi vill åt dom stora men "en öring är en öring och en torrflugefångad öring är så mycket bättre!" 

Vi går vidare och på nästa plats går jag ner mot vattnet för att kasta på en fisk längre bort när jag ser ytterligare en fin öring vaka nära land, denna var dock utav bättre kaliber än den jag precis landat.
På grund utav fiskens position hamnade jag inte på världens lättaste plats att kasta ifrån men fick ut flugan mot den vakande fisken direkt med lite tur.
Det tog inte många sekunder, "splaschplasboom", mothugg, och fisken vände sig i ytan några gånger och tryckte sedan neråt utav bara helv...,
"PANG" sa det bara så flög fluglina och tafs tillbaka, tyvärr utan fluga..

Mitt glädjerop från den förra öringen hördes nog långt, men ja, nu var det tyvärr andra bullar och det hördes förmodligen till grannlandet Danmark! Jag skakade, adrenalinet pumpade som bara den och jag kände mig bokstavligt talat tom. Hände detta precis? Var det en så pass fin öring som tagit min fluga och sedan TAGIT min fluga?!
Tomheten fylldes dock igen utav glädjen från första fisken, varför förstöra en bra dag, tappat fisk har man gjort förr och sen är det ju dessutom som man brukar säga "gött att bara vara ute".

Ephemera Vulgata reflektioner i öringsjön.

Några minuter passera och en till öring av bra storlek börja vaka längre ut, ibland var den väldigt nära land men den ville helt enkelt inte ha mina flugor trots ca 1h fiskande.

Jag bytte fluga från en vulgata dun till en cdc spent spinner och fisken vaka inom kastavstånd när jag skulle lägga ut första kastet med spinner imitationen. Jag visste hur fisken skulle röra sig efter all den tiden jag spenderat med den fisken så jag la ut flugan framför vaket och den går upp omedelbart, spöt gungade bra när öringen kämpade men tyvärr tappade jag den fisken med.
I samma stund kom regnet med ett kort uppehåll, då när vaken avtagit helt, sista Vulgatan lämnat ytan lyckas jag lura en liten öring som dessutom var den sista jag såg vaka. Regnet fortsatte och fortsatte så vi bestämde oss för att vi var nöjda där och begav oss hemåt och mot värmen.

P.S

Film när jag återutsätter öringen finns på min Facebooksida: Flajfishing

Mvh, Michael

Vulgata & Öring

Den efterlängtade dagsländan och guldet!

Richard och Vulgator.

Det var drygt ett år sen sist. Sedan dess har man väntat, bundit flugor,

väntat, bundit och väntat, nu är de äntligen här igen!
Sjösandsländan/Ephemera Vulgata, som är en av två stora dagsländor som kläcker i maj/juni runt omkring Göteborg och öringen tvekar inte på att gå upp och ta dessa vackra små varelser på ytan.

Jag(Michael) och Richard.F hade hört att vulgatan börjat kläcka
sporadiskt i vissa sjöar så vi kunde inte hålla oss länge innan vi var påväg ut
mot vår öringsjö några timmar för att se om vulgatan och öringarna var hemma.

Såhär gick det:

Det blåste ganska mycket när vi kom fram till vattnet och vi såg varken några vak eller sländor.

Efter ca 10 minuter hör jag Richard säga
"Vad är det för något där borta? Kan det vara en Vulgata? Det är en Vulgata!"

Jag kollade bort mot Richard och såg vart han peka, han hade rätt.
Där var den äntligen.

 Det dröjde inte länge innan vi såg fler och fler.

Sedan hörde jag det där ljudet vi alla älskar, jag vände mig om och
hann precis se vattenstänk falla ner mot en stor virvel på ytan!
Nu hade åtminstonde en öring sett vad som hände uppe vid ytan och självklart inte kunnat motstå frestelsen av att smaka på en nykläckt slända.
Det gick en liten stund och fler öringar började ta för sig av det uppdukade buffébordet.
Både jag och Richard hade missat fisk som gått upp på våra flugor och vinden fortsatte att trycka på samtidigt som vaken plötsligt börjat avta.
Jag la då ut ett långt kast där jag sett en fisk vaka några gånger tidigare,

jag lät flugan driva med vinden en bra stund innan den försvann i ett plask.
"Ja, äntligen!" ropar jag till Richard som står vid en udde lite till höger om mig.
Fisken var krokad och hoppade och kämpade. Håven åkte fram och första fisken på vulgatan var landad.

Glädjen var enorm trots storleken på fisken, säsongen var nu igång!

Vi vandrade bort till nästa plats och även där gick öring och vakade. Medans jag vadade längs med strandkanten och fotograferade vulgator fiskade Richard på en vakande öring som tog döende vulgator bara några få meter från land. När alla sländor drivit

in mot land var det bara Richards som log kvar där den vakande öringen gick och det tog inte lång tid innan den tog flugan i ett svep.
Gött, nu hade vi båda lyckats landa varsin och vi fira med glädjerop och skratt.

Richard drillar.

Nu var vi avslappnade och kunde mer eller mindre bara njuta av att se sländorna kliva ur sina nymfskal och lyfta, öringar som vaka och fåglarna som kvittra.

Självklart var vi inte klara där när vi ser en riktigt stor öring som vaka inne på grunt vatten i en vik. Den här öringen gjorde vak ifrån sig som när gäddan jagar i vassen!

Vi skyndade oss dit och jag lät Richard gå ut i viken och fiska på den då jag sett fler öringar i bra storlek vaka en bit bort men jag hinner inte långt innan jag ser ett vak 2m från land,
snabbt ut med flugan men fisken var inte intresserad eller hade redan hunnit simma vidare. Precis när jag tänkte gå vidare ser jag en fisk vaka 15 m bort och jag har ett
träd framför mig men får ut flugan precis utanför trädet, några sekunder efter kliver öringen på och jag missar den.
La ut flugan igen och missar fisken igen och IGEN men fisken går upp en fjärde gång och krokas. Allt hände på nästan lika många sekunder. Richard ser på och vi båda står och skrattar åt
händelsen! Öringarna verkar helt klart vara glada att få se sländorna igen!

En av alla vackra öringar som inte kunde motstå min fluga.

Vi fortsatte att fiska sista timman innan vi var tvungna att lämna sjön och det vakande guldet.
Jag hade landat flera öringar dock saknades nåt större, men i mitt sista kast för dagen bryter ett huvud ytan och min fluga sugs in i fiskens mun, den här fisken var riktigt grann, efter en härlig men nervös fight där fisken hittat en stor gren att släpa runt på 0.16 tafsen kunde jag tillslut landa den.
Uppskattningsvis runt 50cm guld och dagens största klump låg nu i håven och Richard skyndade sig till mig för att fota fisken.

Magiska färger och teckning!

Några snabba bilder sedan fick detta extremt vackra exemplar simma vidare.

Jag visade för Richard vart jag fick fisken och sa
"Här har jag tagit 2 fiskar på raken nu, det vakar inte längre men fisken stryker längs med djupkanten, lägg ut flugan och vänta lite så kommer det gå upp en fisk!"
Richard gör som jag säger och lägger ut flugan perfekt men vinden trycker in den mot land varpå han frågar mig om den inte är för nära land.
Jag står lite på höjden och ser vart kanten går och svarar "nej, nu ligger den precis där det börjar gå upp mot grunt, precis över branten" nån sekund gick och flugan drev sakta inåt, "nu kan du kasta om" säger jag och Richard svarar tillbaka "nej, jag tror inte jag behöver det, vinden trycker ut den igen!" "Jaha, bra" hinner jag bara säga
innan jag ser en öring gå upp och ta Richards Vulgata. Han gör ett mothugg och fisken sitter perfekt.
Snabbt som ett mothugg hoppade jag ner i vattnet för att hjälpa honom att håva fisken och ta lite fotografier innan öringen glatt fick simma tillbaka till sina vänner.

Även denna fisk var ett riktigt praktexemplar!

Vi båda var nöjda och glada och hade fått varsin riktigt fin öring på torrt. Nu är det vulgatatider!
Vi skyndade oss tillbaka till bilen då vi tyvärr hade en tid att passa,
på vägen hem berättade vi för varandra allt vi upplevt vid sjön, detta var långt mer än vi räknat med och snart är vi där igen på nya äventyr!

Mvh, Michael